Min Resa mot (inre) Frihet

20.09.2021

Vart tog den söta lilla flickan vägen? 

Är det inte förunderligt... Hur livet kan vända på en sekund. Att allt man trott sig vara sant ska finns där och omge tryggheten omkring en. Men livet händer. Och plötsligt kan mattan ryckas undan fötterna på en. 

Så står man där. Naken inombords. Utelämnad till en verklighet man inte känner till. En ny verklighet som kräver att man behöver lära sig nya sanningar. Nya sanning om livet, världen utanför, sig själv. 

Och där någonstans... Kring kaoset utanför, försöker man hålla fast vid något inombords. Man försöker hitta sin inre sanning. Vem är jag, vad gör jag här? Varför är inte jag som alla andra? 

Livet händer, och vissa händelser kan vi tyvärr inte påverka, där och då. Men, vi kan påverka hur vi ser på händelsen, hur vi ser på oss själva och vad vi tillåter oss att ta emot av omvärlden. 

Det börjar med acceptans, förståelse, och egentligen att lära sig att bryta sig loss från gamla mönster som egentligen endast är skapta från invanda beteenden och upplevelser från förr. 

Jag har lärt mig, att det går att påverka ens inre mående. Du är kaptenen på din egen båt. Du styr vart du åker. Och om det kommer stora vågor, så är frågan om du står fast vid rodret, möter rädslan och tar dig igenom stormen. Vi alla ramlar över bord ibland, eller tar en livbåt därifrån om det blir för läskigt. Men våga, våga stå kvar. Möt dig själv när stormen kommer och jag lovar dig, det kommer solsken och du kommer komma ut på andra sidan starkare än någonsin. 


Sedan jag var liten har jag varit ett ganska lugnt barn, nyfiken och med rik inre fantasi. Jag klarade mig bra i skolan och hade tankar att bli designer eller arkitekt. "Du är den med läshuvudet i familjen, du borde studera vidare" sa ofta min familj. 

Men livet vändes upp-och -ner efter en flytt där jag blev mobbad och utsatt för hot nästan dagligen. Jag var livrädd att gå i den nya skolan. Det var som att det bara var en tidsfråga innan jag skulle bli slagen. Det fanns inte en chans att jag kunde fokusera på studierna med allt som hände omkring mig, vilket medförde att jag tog sämre val i livet i min ungdom. Som att vända på en femkrona var jag en helt annan person. 

"Vart tog den snälla Isabelle vägen?" fick jag höra. 

Jag tappade bort mig själv i dimman. Traumatiska händelser och den fortsatta destruktiviteten gjorde att jag förlorade tron på mig själv där mitt självvärde och självkänsla låg i botten. 

Idag och på senare tid har jag förstått att jag alltid varit högkänslig

Högkänslighet är ett personlighetsdrag som ungefär 15-20% av befolkningen har och där man är mer mottaglig att ta på sig yttre omständigheter. Man kan vara mer känslig för ljudnivåer, lukt, miljön man bor i, man tar oftast på sig andra människors känslor.  Jag kommer skriva mer om högkänslighet i ett inlägg längre fram, men innan jag ens visste att högkänslighet existerade  i min tonåring så stängde jag in alla känslor och upplevelser. Detta medförde påbyggnaden av allt mer frustration och ilska inom mig när mitt inre barnet egentligen behövde trygghet, kärlek och någon som verkligen lyssnade. 

Efter den ena drastiska händelsen efter den andra, sjönk mitt mående som fick mig att ta allt mer destruktiva val i livet. Jag grävde mig djupare ner i det mörka hålet. Inre tomhet. Ovisshet. Känslor av misslyckande. Letande efter något utanför mig själv som aldrig skulle fylla hålet jag kände inombords. 

Jag kommer ihåg det tydligt... Känslan. Känslan av att mitt liv var som en cirkel som jag inte kunde bryta mig loss ifrån, där jag styrdes av mina tankar och invanda beteenden.    


En militär med trasig dröm 

Sent en kväll kom det... Som en blixt från en stjärnklar himmel. När jag satt med några gamla vänner dök en inre bild upp i mitt sinne och en ny tankeprocess startades. Plötsligt såg jag mig själv som barn när jag var omkring 4-5 år gammal. Oskyldig, full av förväntan och med gränslösa fantasier. Mötet med mitt inre barn fick mig att inse att jag kunde välja vilken väg jag skulle gå. Jag kunde inte släppa blicken och känslan jag hade fått. Så jag gjorde förändringen det för henne. Jag gjorde det för mig. Jag började sakta tro på mig själv igen... 

Jag gick tillbaka till studierna och började drömma stort. Jag ville bli helikopterpilot i militären med inspiration från en dåvarande vän som var i lumpen och där min morfar, pappa och morbröder också varit i den gröna verksamheten. Det var ett av det bästa besluten jag gjort i mitt liv. Militären lärde mig rutiner, jag upplevde gemenskap och tillhörighet utanför normer och stereotyper, och jag fann inre styrkor i mig själv. 

Jag älskade att lära mig om överlevnad i naturen och att klara mig själv utan samhällets bekvämligheter. Känslan att vara fri. Jag utmanades på alla möjliga sätt och upptäckte olika sidor hos mig själv jag inte visste fanns. Jag hade en envishet som kallades duga och höll ofta elden i liv. 

Envishet bidrog däremot till en kroppsskada under militärutbildningen vilket gjorde att jag fick ändra riktning i livet. Jag valde att avbryta den militära verksamheten med sorg och tron om att jag hade fallit tillbaka på ruta 1. 

Jag trodde jag hade förlorat min dröm.


En sökare efter livets mening

Efter en sommar i depression och ångest för mina tidigare val i livet, hade jag tappat motivationen och visste inte längre vad jag skulle göra i mitt liv. Men, så började också min resa att förstå mig på mig själv på riktigt. Jag hade identifierat mig med militären där jag hade hittat inre trygghet. Och nu visste jag inte längre vem jag var. Jag började ifrågasätta identitetsskapande och vad livet gick ut på.

Jag hittade åter en gnista av motivation genom att lyssna på andras livshistorier och hur dem tagit sig upp från livets hinder. Jag inspirerades bland annat av Tony Robbins och Wayne Dyer som pratade om "tankens kraft" och om att ta ansvar för sitt inre mående. Som en fisk, djupdök jag ner i böcker, dokumentärer, filmer och podcasts inom personlig/andlig utveckling. Nu, formades en ny tanke som blev till en ny känsla, jag tänkte: Om dem kan ta sig igenom allt utmanade som dem varit med om, så kan jag det också. 

Från att se på mina nedslag som 'misslyckande' vände jag det till 'styrkor'. Mina rädslor blev drivkrafter, och där och då, i det djupa hålet av hopplöshet lystes ett ljus av förväntan och längtan. I den "nya världen" hittade jag nya sätt att se på mig själv och livet. 

Jag började lära mig att älska mig själv, på riktigt.

Jag lärde mig att observera och acceptera mitt förflutna och känna tillit för vart jag var på väg. Med tiden kunde jag frigöra mig från orostankarna och hade börjat tränat upp ett nytt mönster med förmågan att vända på perspektiv och se ljuset i "mörkret". Detta blev min nya verklighet, min nya sanning. Jag hade hittat mitt varför.

Jag var en sökare, nyfiken på det där inre ljuset, den inre kraften som hade förändrat hela mitt liv.


Min resa och där jag är idag ~ har lett mig till frihet. Från att mitt sinne upplevdes som ett mentalt fängelse, lärde jag mig att flyga och veckla ut mina vingar.  

Idag leds min passion av god hälsa och själslig kontakt. Hypnos, yin-yoga, mindfulness och skrivartekniker har bidragit till avveckling av tidigare destruktiva osanningar om mig själv och förlöst gamla trauman. Jag ämnar vägleda andra som söker själ(v)medvetenhet, balans och inre förankring när kaoset utanför stänger ute ens inre röst.

Som jag inspirerats av dem motivationsföreläsare jag lyssnade på, så vill jag ge tillbaka och inspirera andra. För att förmedla att det går att bryta cirkeln, det går att ta sig framåt och livet kan vända. Det börjar med en tanke.

Förändringen börjar med tron på Dig själv. 

Jag avslutar med att säga till dig, att avsett vad du vill uppnå eller uppleva i livet, nu eller i framtiden, så börja med att låsa upp ditt mentala fängelse. Våga ta sats, våga tro på dig själv och testa dina vingar. Ingeting är omöjligt, det är våra tankar som begränsar oss. 

In the middle of difficulty lies opportunity.

- Albert Einstein